Jag tänkte prata lite om vad som förväntas av oss som kommun när vi tar emot nya inflyttare utifrån den övergripande integrationspolitiken och gå in lite på hur vi skulle kunna göra för att fixa det på ett bra sätt.

Jag tänkte prata lite om vad som förväntas av oss som kommun när vi tar emot nya inflyttare utifrån den övergripande integrationspolitiken och gå in lite på hur vi skulle kunna göra för att fixa det på ett bra sätt.

Integrationspolitiken i stort omfattar frågor om allas lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Nedbrutet till vår nivå innebär det att kommunen har ansvaret för viss etablering på arbetsmarknaden, i samhället, vuxenutbildning, bostadsförsörjning och insatser för barn och unga, samhällsorientering och så vidare.

Hur kan vi då som kommun gå till väga för att få till en så bra integrationspolitik som möjligt, och samtidigt ge de rättigheter och möjligheter som vi måste uppfylla utifrån de kriterier som åläggs oss när vi ska ta hand om nya inflyttare?

Vi kan börja med en synvända, att vara medvetna om att integration inte bara berör de som är inflyttare i Sverige, de mest segregerade områdena är faktiskt villaområden i utkanten av stan. Detta borde vi tänka på när vi ska projektera för nytt bostadsbyggande, att få blandade bostadsområden med både hyresrätter och villor. Om människor får bo tillsammans luckrar man upp segregeringen och tar udden av människans rädsla för det nya och okända.

Barn från olika områden som växer upp och går i samma förskolor och skolor får bättre förutsättningar än de som inte gjort det, all forskning visar på att olika är bra, att olikheter gör att fler får chansen att lyckas med skolan.

Det är också ett sätt att ge de rättigheter och möjligheter som jag pratade om i början av mitt inlägg.

En annan sak är arbetsmarknadsinsatser, de sköts till största delen idag av arbetsförmedlingen, men som kommun har även vi ett ansvar.

Förutom de samarbetsprojekt vi har för att stärka inflyttades möjligheter till att få jobb, så måste vi inse att vi som en stor offentlig arbetsgivare är den som måste gå före så att andra privata företag ser att våra inflyttare faktiskt är resurser.

En stor studie från Linnéuniversitetet visar att alla inflyttade grupper har en genomsnittligt högre utbildning är den infödda befolkningen. Framför allt är andelen universitetsutbildade betydligt större i den inflyttade gruppen, det är alltså stora resurser och kunskaper som inte tas till vara i samhället. Vi kan bli mycket bättre på att anställa människor med annan etnisk bakgrund.

Vi kan också se till att de som vill också får möjlighet till starta egna företag eller validera sina kunskaper och utbildningar för den svenska arbetsmarknaden. Vi har organisationen – det gäller bara att vi öppnar dörren och släpper in människor.

Alla som bor i Sverige, födda här eller inflyttade, är resurser. Vi måste vara minst 1,5 miljoner fler invånare år 2030 för att det här landet ska fortsätta leva, det kommer att behövas minst 1 milj för att trygga vår ålderdom, fast då gäller det att vi tar vara på alla människor, det tycker jag vi ska vara medvetna om.

Ordet integration som betydelse är att två ting sammansmälter och förändrar varandra i en ständigt pågående process, utan någon tidsgräns.

Och integration handlar egentligen om nåt så enkelt som att kunna få vara den man är, att få utöva den religion man vill, att få ha sina traditioner men att ändå vara accepterad i det mångkulturella samhälle vi faktiskt redan lever i.

Och det som är värdegrunden för Vänsterpartiet är solidaritet, medmänsklighet och empati, att öppna en fristad för den som behöver skydd, det är alltid nummer ett.

jag vill avsluta med att citera Martin Luther King:

”Jag har en dröm – Att en vacker dag ska nationen resa sej och förstå, att alla människor är skapade lika,
Jag har en dröm- om att en dag, ska mina barn leva i en nation, där de inte blir bedömda utifrån sin hudfärg, utan utifrån innehållet av sin karaktär”.

Maria Mörk
Gruppledare Vänsterpartiet

Uppdaterades: 26 aug 2013