På kommunfullmäktige den 29 Maj så debatterades en interpellation inlämnad av Jan-Erik Englund (s) flitigt. Vår ledamot i Vänsterpartiet Ann-Renée Forsström gjorde flera inlägg där hon kopplade interpellationen till en revisionsrapport som presenterades samma kväll. Hon belyste på så sätt att det kunde finnas fog för den oro och de frågeställningar som ställdes i interpellationen. Trots flera uppmärksamningar och beröm över denna koppling så var det ingenting av detta som belystes i Tidningen Ljusnan. Vilket föranledde att Ann-Renée skrivit en insändare om detta:
På kommunfullmäktige den 29 Maj hade Jan-Erik Englund socialdemokraterna lämnat in en interpellation med frågor om handläggningen av biståndsbedömning. Frågorna han ställde gjorde han utifrån en oro som framkommit i hans partigrupps, pensionärsgrupp.

– Kan man i de biståndsbedömningar som görs i Bollnäs kommun utläsa på vilka grunder besluten är fattade?
– Finns alltid någon anhörig eller väl insatt person närvarande vid bedömningen?
– Har hemtjänstpersonal kompetens att bedöma vilket behov hjälptagarna har, och kan de initiera en ny bedömning?
– När vårdplanering görs mellan sjukvård och omsorg, finns då hjälpen på plats när personen kommer hem, och ingår behov av ”Gode man” i detta?

Man svarar på interpellationen helt enligt de lagar man har att inrätta sig efter och ger enligt min mening inga direkta svar på frågorna.
Att frågorna helt överensstämmer med den kritik som finns i den revisionsrapport som presenteras på samma kommunfullmäktige låtsas man inte om (Ärende 26 Enhetlighet och rättssäkerhet i äldreomsorgens biståndsbedömning).
I sammanfattningen i revisionsrapporten framkommer bland annat:
”Det finns i nuläget inget samlat dokument för vägledning vid behovsbedömning eller någon vägledning om nämndens uppfattning om vad som motsvara skälig levnadsnivå.” Min fråga var då (kopplat till Jan-Erik´s första fråga). Hur kan man utläsa på vilka grunder ett beslut är fattat när inte ens revisionen kan se att det finns riktlinjer för VAD som är en skälig levnadsnivå.
När det gäller samarbete med anhöriga var min fråga om/hur man har rutiner för dess medverkan. Eftersom min erfarenhet säger att man ibland ”gömmer sig bakom sekretesslagen” och genom brist på rutiner för hur man tillvaratar denna kompetens bland anhöriga, missar viktig information från anhöriga.
Vidare säger revisionen ”Däremot saknas rutiner för hur överlämnande av besluten till verkställighet ska ske”. Vilket inte är någon svårighet att koppla till Jan-Erik´s 4:e fråga: ”Finns hjälpen på plats när personen kommer hem.”

Jag tycker det är lite respektlöst att inte koppla frågorna till den kritik som faktiskt framkommer i en revisionsrapport som presentera samma kväll.
Jag tycker också det är glädjande att kristdemokraterna´s Sofie Longberg är stolt över sitt arbete och tycker att de gör ett bra jobb. Det tycker jag också: Jag tycker att ALL vårdpersonal inom Bollnäs kommun gör ett bra jobb. Interpellationen från Jan-Erik Englund uppfattade inte jag som kritik mot vårdpersonalen utan snarare en fråga om vi som politiker ger dem rätt förutsättningar att göra ett bra jobb.
Jag gläder mig åt att kristdemokraterna´s Sofie Longberg är nöjd med de förhållanden man har. Men tyvärr får jag signaler från andra undersköterskor, både i Arbrå och i övriga delar av kommunen att de inte har de rätta förutsättningarna.

Trots att debatten om denna interpellation var lång och jag i efterhand fått uppskattande kommentarer från en del ledamöter i fullmäktige och även från ”vanliga” medborgare som hörde debatten, så har ingen av dessa inlägg tyvärr funnits att läsa Ljusnan, som i övrigt refererar till interpellationen i en artikel. Det man uppmärksammade i de uppskattande kommentarerna var min koppling till den revisionsrapport som fanns som ett specifikt ärende samma kväll.

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Uppdaterades: 08 jun 2006