Svenska fack får inte strejka för att kräva lika lön för löntagare från andra EU-länder. Det slog EG-domstolen fast i Vaxholmmålet i december 2007.

Domen betyder att EU begränsar strejkrätten, att EU är emot principen om lika lön för lika arbete och att kollektivavtalen körs över. Det kommer att betyda att lönerna i Sverige sjunker och att facken pressas tillbaka. Företagen tar makten över arbetsmarknaden!

Vänsterpartiet anser att svenska löntagare måste göra något. Sverige har ännu inte godkänt det nya EU-fördraget.

Det nya Lissabonfördraget nämner visserligen strejkrätten i en så kallad rättighetsstadga. Men strejkrätten är även i detta fördrag underordnad marknadens intressen. Byggnads hade med andra ord förlorat Vaxholmsfallet även om det nya fördraget gällt.

Vänsterpartiet tycker att svenskarna skall få folkomrösta om det nya fördraget och om det inte blir en folkomröstning så vill vi ha garantier för strejkrätt och lika lön för lika arbete inskrivet i det nya fördraget.

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet
Anna-Maria Forssell Mörk Vänsterpartiet

Den 20 november röstar riksdagen om Lissabonfördraget. Vänsterpartiet kräver garantier för att skydda den svenska kollektivavtalsmodellen och konflikträtten.

Efter Lavaldomen står det klart att EU-fördragen saknar skydd för löntagarna och att EU inskränker konflikträtten på svensk arbetsmarknad och underkänner delar av den svenska arbetsrättslagstiftningen.
Det nya fördraget LISSABONFÖRDRAGET förbättrar ingenting av detta. Frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att vi hoppas att ALLA riksdagsledamöter som värnar om den svenska modellen röstar NEJ till Lissabonfördraget innan frågan om kollektivavtalsmodellen och strejkrätten är utredd och en lösning presenterats som inte innebär några försämringar ur facklig synpunkt.
Ratificera inte Lissabonfördraget innan kollektivavtalsmodellen är säkrad!

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet
Anna-Maria Forssell Mörk Vänsterpartiet

Anders Eklund skriver i sin ledare i tidningen Ljusnan den 7 oktober återigen om tillvägagångssättet vid informationen som gavs på arbetsutskottet den 17 april beträffande anställningsavtal för förvaltningschefer och undrar om undertecknad med flera satt och sov eller inte minns informationen.
Jag har i en tidigare debattartikel försökt förklara att någon information om nivåer eller summor beträffande avtalen aldrig gavs. Utan informationen handlade om att principen att man skall ha en grundlön med chefstillägg och att konstlade tjänster inte skall inrättas då människor avslutar sitt chefskap. Något/några avtal visades aldrig upp och några summor nämndes heller inte i sammanhanget. Kommunalrådet Olle Nilsson Sträng har vid två tillfällen (på två kommunstyrelsesammanträden) också tillkännagett att det var så det gick till.

Jag tog även upp frågan på senaste kommunstyrelsen den 2 oktober, då informationen om uppsägning av tidigare förvaltningschefen på Barn- och utbildningsförvaltningen togs upp bakom lyckta dörrar.

Jag tycker det är ytterst pinsamt att det finns människor som tror att vi (undertecknad samt ytterligare två ledamöter) fått informationen men glömt den, då så inte är fallet och jag tycker väl att det vore på sin plats att kommunalrådet informerade och tillkännagav om hur det egentligen gick till.

Återigen så gavs ingen information om summor eller nivåer och inga avtal visades upp. Första gången jag sett dessa avtal var i samband med deligationsärendena på kommunstyrelsen den 2 oktober.

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Ja så kallas dom barn som har rätt till barnomsorg 15tim/vecka även om föräldern/föräldrarna har sjukersättning eller är arbetssökande. Tidigare har föräldrarna till dessa barn kunnat ha barnet på förskolan (som det numera kallas) 5 timmar 3 gånger per vecka. Barnen har då kunnat leka oavbruten och äta lunch tillsammans med kompisarna på förskolan, när de varit där en längre sammanhängande tid.
Barn- och utbildningsnämnden har nu beslutat att dessa barn endast får vara på förskolan 3 timmar per dag och tiden planeras utifrån förskolan och dessa barn får heller inte längre äta lunch på förskolan. Önskemål från föräldrarna tar man inte längre hänsyn till.
Detta beslut har tagits som en ren besparingsåtgärd med anledning av det underskott som barn- och utbildningsnämnden har. Barn- och utbildningsnämnden skulle spara cirka 2 miljoner på detta beslut.

Våra frågor är:

HUR mycket har man sparat på denna åtgärd? Då avgiften för dessa barn sänkts på grund av att de inte får äta lunch på förskolan längre.

HUR stora personalreduceringar har gjorts? Personalen brukar vara den stora kostnadsdrivande för verksamheter och enligt uppgifter från personal från olika förskolor har ingen personalreduktion gjorts.

HUR mycket har matkostnaden sjunkit? Här torde det vara en väldigt liten summa, då barn i dessa åldrar inte äter speciellt stora mängder, (och vad vi förstår så finns personalen kvar och det skulle inte innebära några större arbetsinsatser att laga mat även till 15 timmarsbarnen).

Vi undrar också över konsekvensanalys beträffande språkutveckling. Har det gjorts?

Anledningen till att vi undrar över det är att vi fått signaler från personal om att föräldrar med invandrarbakgrund avstår att lämna sina barn till förskolan efter det att denna försämring trätt i kraft. Vilket i slutändan resulterar i en försämrad språkutveckling med allt vad det innebär för dessa barn.

Vi kunde för en tid sedan även läsa i tidningen Ljusnan, att resultatet av nationella provet för årskurs 5 är sämre i år än förra årets 5:or när det gäller läsning. Tillförordnade förvaltningschefen Maj-Britt Karlsson anser att resultatet är bekymmersamt: Läskunnigheten är ju A-O för inlärning i andra ämnen och nästan allt i samhället bygger på den. Det är dessutom jättekämpigt för dessa barn, eftersom hela deras inställning till skolan påverkas av hur de behärskar läsningen.

Mot bakgrund av detta undrar vi naturligtvis om konsekvensanalys ur detta perspektiv gjorts?

 Ann-Renée Forsström (v)

Anna-Maria Forssell Mörk (v)

Marita Hillströms (v)

Anders Eklund skriver i sin ledare den 26/9 att han tycker det är ”direkt motbjudande när politiker och andra debattörer använder uttrycket kvinnofälla, som ett slagträ i debatten om barnomsorg”. Vi tycker att Anders förringar vad debatten om kommunalt vårdnadsbidrag handlar om, och försöker förenklat få det till att handla om valfrihet. Men det är inte så enkelt, det handlar om så mycket mer, om att inte rasera den feministiska kampen för lika villkor på arbetsmarknaden, för rättvisa löner, jämn arbetsfördelning i hemmet och jämn maktfördelning i samhället..

Man måste vara medveten om, att inkomstklyftorna ökat, mellan 2004 och 2005 så ökade skillnaden mellan mäns och kvinnors medianinkomster, med 1600 kronor. Enligt studier som gjorts i andra länder som infört vårdnadsbidrag, så är det kvinnan som valt bidraget, och hon har stannat hemma med barnen, eftersom det oftast är kvinnan, som har den lägsta inkomsten. Mannen har fortsatt att arbeta. Detta slår direkt emot kvinnans ekonomi, ofta tappar kvinnorna förankringen på arbetsmarknaden och följer inte med i löneutvecklingen. En så kallad kvinnofälla!

Man kan inte heller säja, att kommunalt vårdnadsbidrag är rättvist eller skulle kunna vara en valfrihet för alla, då den som har föräldrapenning, sjukersättning eller arbetslöshetsersättning, inte kan få vårdnadsbidrag. Det är inget som en ensamstående förälder heller skulle kunna nyttja, då bidraget bara är på 3000 kronor. Det gynnar bara den som har en make/maka/sambo som tjänar bra.

Anders argumenterar också i ena meningen, att det är för att föräldrar skall få större valfrihet att välja barnomsorg. Man kan redan idag välja mellan privat eller kommunal förskola, dagmamma, kooperativ eller Montessoriförskola. Han skriver också om att jobba med att ta hand om andras barn- istället för sina egna. På det vill jag bara svara, det är inte ett yrke att vara förälder och att "lön", (vad den sen kallas) skall utgå! Studier visar också, att de som har vårdnadsbidrag, väljer att stanna hemma med barnen, inte att anlita någon för att ta hand om barnen när denne arbetar.

I en annan mening skriver han om att föräldrar vill ha mer tid att umgås med sina barn, Vi tycker då att ett kommunalt vårdnadsbidrag är helt fel väg, då man raserar jämnställdheten i samhället, och det finns andra vägar att gå, till exempel genom en mer utbyggd föräldraförsäkring och 6 timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Regeringen borde också ta löneskillnaderna på allvar och återuppta handlingsplanen om jämnställda löner, som antogs under den förra regeringens mandat period.

 Anna-Maria Forssell Mörk (v) Ann-Renée Forsström (v)

Regeringens nya jobbavdrag får hård kritik av LOs ekonomer och trots detta planeras ytterligare skattesänkningar nästa år till alla dem som redan har ett arbete. Det bekräftar bara vilken syn regeringen har på de som är arbetslösa och sjuka, de är latmaskar och fejkar sjukdom…

Vänsterpartiet kan bara se att regeringens retorik om att få bort utanförskapet är rent nonsens, som vilseleder människor och att det enda man gör, är att skapa en underklass som aldrig kommer att ta sej in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Den som inte haft förmånen att hitta ett arbete, hamnar slutligen i "jobb och utvecklingsgarantin", där är det "samhällstjänst" som gäller, ett arbete till lägre lön och sämre villkor, som i längden leder till lönedumpning på resten av arbetsmarknaden, och som i praktiken gör att allt arbete inte lönar sej…

Vänsterpartiet tycker det är fel att försämra villkoren, för dem som "trots" regeringens politik inte lyckats hitta ett arbete/lyckats tillfriskna, för det har visat sej att effekten av den borgerliga arbetsmarknadspolitiken är försumbar och att majoriteten är kvar i "utanförskap" och har fått det sämre…Och detta under en högkonjunktur!

Vi funderar bara hur det kommer att se ut för de arbetslösa och sjuka i framtiden, nu när konjunkturen vänt och med regeringens omvända "Robin Hood politik"!?, Vi vet i alla fall, att många människor kommer att hamna i statistiken hos kommunernas socialtjänst, istället för i arbetslöshets/sjuk statistiken…ett sätt att bolla över problemet någon annanstans….

Vi tycker det är tragiskt!

Anna-Maria Forssell Mörk  ordförande (v) Ann-Renée Forsström (v) gruppledare

Den senaste tiden har det spekulerats i tidningen Ljusnan om hur det egentligen har beslutats beträffande den senaste tidens chefslöner. För att klargöra det ur mitt perspektiv skall jag försöka förklara fakta omkring detta:

1. På kommunstyrelsens arbetsutskott i April så "informerades det" så långt är det riktigt, men informationen och diskussionen handlade om att man inte kan tillskapa konstlade tjänster åt chefer som av olika anledningar slutat sin befattning. Vi fick också information om lönesättningsprincipen d.v.s. att man får en fast grundlön och får sedan chefstillägg som upphör när förordnandet går ut, eller att man av olika skäl kan få behålla det en begränsad tid efteråt.  Några avtal eller summor eller nivåer lades inte fram under detta möte. I beslutsprotokollet står också att vi fått information men inte vilken typ av information eller vad den egentligen handlat om. Utifrån det är det fel av kommunstyrelsens ordförande att säga att vi fått informationen och inte haft något att erinra (vilket stod att han sagt i tidningen Ljusnan 16/8. Detta bestrider han dock att han har sagt).
2. På kommunstyrelsens arbetsutskott den 21/8 informerades vi om: att denna lönesättningsprincip har funnit i kommunen i flera år och att lönesättning av förvaltningschefer har vi delegerat till kommunchefen som inte behöver rådfråga politiken egentligen. Och undertecknad fick också höra att om jag var missnöjd med detta så kunde jag ju skriva en motion om ändrad delegationsordning för kommunchefen. Man informerar också om att detta är enligt en princip som arbetats fram av SKL (Sveriges kommuner och landsting) och de fackliga förbunden. Man talade också om att vi har ett flertal chefer som har denna typ av lönesättningsprincip och har haft det sedan år tillbaka. Detta kommer man också att informera allmänheten om. Vilket jag tycker är riktigt.

Efter detta när jag smält informationen från arbetsutskotten den 21/8 och fått lite tid att begrunda så har egentligen fler frågor dykt upp:

1. Om man nu har haft denna typ av avtal och löneprinciper sedan flera år. Vad är då skälet till att man omförhandlar?
2. Hur ser de olika chefslöneavtalen ut? Är grundlönen densamma "i princip" mellan olika yrkeskategorier? Har alla chefer ett chefstillägg som betalas ut tre år efter avslutat chefskap? Eller värdesätts man olika och i så fall på vilka grunder?

Det finns säkert fler frågor som kommer att dyka upp under resans gång, så jag tycker det är bra att man från kommunstyrelsens arbetsutskott beslutat att gå ut och informera om chefslönerna. Det är viktigt att vi får veta om principerna och vad dom egentligen innebär, för att se om det föreligger några skillnader. Kanske titta på hur man lönesätter i andra kommuner. Och vem vet! Vi kanske föreslår en ny delegationsordning, eller nya principer utifrån det resultat som kommer att växa fram.

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Under sin tid vid rodret har den borgerliga regeringen redan lyckats genomföra omfattande försämringar av det svenska välfärdssystem som arbetarna under åratal byggt upp. (En del av försämringarna påbörjades dessutom redan under den socialdemokratiska regeringens tid).

 Regeringens hetsjakt på människor som är sjuk fortsätter. Från 1 Juli 2008 gäller ytterligare försämringar. Allt i regeringens tro att sjuka skulle bli friskare av hårdare regler och sänkt ersättning. Den borgerliga regeringen har genomfört stora försämringar av sjukförsäkringen och sjukskrivningarna har redan minskat som ett resultat av regeringens tidigare genomförda försämringar. Vilket innebär en besparing på fem miljarder kronor för staten. Fem miljarder som inte är något skäl att vara stolt över.Eftersom dessafem sjuka miljarder betalas av människor som inte har råd att vara sjukskrivna eller blir nekade sjukskrivning på grund av omänskliga regler

Landets arbetsförmedlingar har fått i uppdrag av den borgerliga regeringen att skärpa kontrollen av de arbetssökandes rätt till a-kassa. Det är ett förtydligande från regeringen att vi ska se till att de arbetssökande följer reglerna bättre, Det gäller för de sökande att visa sig aktiva och söka arbete i hela landet och arbetsförmedlingarnas ifrågasättande av de sökandes rätt till a-kassa har också ökat.

 Allt fler riskerar att få sin a-kassa indragen när arbetsförmedlingarna tillämpar reglerna hårdare. Om man jämför det tredje kvartalet 2006 med samma period i år har antalet arbetslösa i Gävleborgs län, vars anspråk ifrågasätts av arbetsförmedlingarna, ökat från 56 personer till 115.  Det handlar om att man måste söka jobb i hela landet oavsett familjesituation.

Förutom hetsjakten och kontrollen av människor som är arbetslös eller sjuk så anser den borgerliga regeringen att försvarets radioanstalt (FRA) skall ha möjlighet att läsa ALLA våra sms och e-postmeddelanden och avlyssna våra telefonsamtal. ALLA är misstänkta i högeralliansens Sverige.

FRA-lagen är en historisk inskränkning i den personliga integriteten. Återremissen ändrar faktiskt ingenting, den är bara ett spel för gallerierna som är till för att rädda ansiktet på regeringen och de enskilda riksdagsledamöter som varit kritiska. Det är ett försök att bluffa en kritisk opinion. Avlyssningsförslaget kommer alltså inte att arbetas om.

Återremissen innebär bara lite mer övervakning av övervakaren.  

Socialdemokraterna och miljöpartiet har meddelat att de vill riva upp den nyss antagna FRA-lagen och samtidigt utreda hur en ny FRA-lag skall se ut.       Man skall komma ihåg att den djupt kränkande FRA-lagen som mött stora protester från allmänheten en gång togs fram av en socialdemokratisk regeringen.

Vi i Vänsterpartiet är orolig för att också miljöpartiet plötsligt kan tänka sig att äventyra den personliga integriteten. Som lite kuriosa kan jag tipsa er om att läsa Jan Giullo´s bok "Fienden inom oss"

Ja det var ett axplock av de försämringar som den borgerliga regeringen åstadkommit under sin tid vid rodret och mer kommer vi förmodligen att få se.  

Ann-Renée Forsström

I Sverige och andra EU-länder har den politiska eliten förvägrat oss rätten att rösta om Lissabonfördraget. Irländarnas NEJ är därför en seger för alla folk i Europa.
Folkomröstningsresultatet visar tydligt att de europeiska eliterna inte har folket med sig i sitt överstatliga skrytbygge. Människorna vill inte ha ett Europas förenta stater där kollektivavtal och sociala frågor är underställda marknaden.
Enligt EU´s egna regelverk innebär detta (Irands NEJ) att Lissabonfördraget och den nya EU-grundlagen nu fallit. Så vi förväntar oss att EU´s stats och regeringschefer respekterar det!

Aldrig tidigare har så mycket makt överförts till EU sedan Sverige blev medlem.

På 100 områden tar den nya lagen bort självbestämmandet från medlemsländerna. Man undrar ju varför dom vill ha mindre demokrati?
När EU-byråkraterna får mer att säga till om ökar fusket och korruptionen. Fler beslut tas på hemliga möten. Varför vill dom inte att vanligt folk ska se vad dom gör?

EU:s högerpolitik förstärks. Nu ska det handlas med välfärden och tryggheten. Det blir människor med mycket pengar som tjänar på det. Vilka tror du det är det som förlorar?

Länderna tvingas rusta upp militärt. EU blir i praktiken en militärallians på samma sätt som Nato. Varför vill dom kriga i andra världsdelar?

Borgarna och socialdemokraterna är överens om EU och säger nej till folkomröstning. Är de rädda för att folket ska rösta "fel" som i EMU-folkomröstningen?

Vänsterpartiet har hela tiden krävt folkomröstning om Lissabonfördraget – EU:s nya grundlag.

 Irländarnas nej är fantastiskt. Det mest välinformerade folket i Europa har nu sagt nej till en ny grundlag för EU. Man vill inte ha mer överstatlighet, utan mer av ett mellanstatligt samarbete. TACK än en gång Irland!

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Anna-Maria Forssell Mörk Vänsterpartiet

Marita Hillströms Vänsterpartiet

Henrik Rubensson Vänsterpartiet

Det som en gång var arbetarnas kampdag, kom till efter den stora Haymarketmassakern i Chicago år 1886 och till minnet av det dubbla justitiemordet på fem anarkister.

Första maj 1886 gick 400 000 amerikanska arbetare ut i strejk för 8 -timmars arbetsdag en kulmination på 1880-talets intensiva strejker. Som protest mot det brutala polisvåld som de strejkande hade mötts av den första maj, hölls ett möte på Haymarket i Chicago den fjärde maj. Vid slutet av mötet kom polis till platsen och kastade sig över de strejkande med revolvrar och batonger, trots att demonstrationen hade tillstånd. Från en sidogata kastades en bomb, som exploderade i närheten av en polisbil. Poliserna började då som vanvettiga skjuta in i människohopen och ett 40 -tal personer dödades.

Efter en intensiv jakt på de skyldiga till dådet blev 8 chicagoanarkister arresterade och anklagade för att ha orsakat Haymarketmassakern. De anklagades bl.a. för att ha kastat bomben. Efter en två års lång process med falska vittnen och en domare som redan från början fördömde fångarna, föll domen. Deras skuld bevisades aldrig, men man nöjde sig med att påvisa deras revolutionära bakgrund.

En av de avrättade var August Spies. Hans sista ord var: "Den tid skall komma då vår tystnad i graven blir mäktigare än våra stämmor som ni kväver idag."

Allt sedan dess har 1:Maj varit den självklara dagen för arbetarnas kamp

Första maj har ju av hävd varit dagen för arbetarrörelsen att göra sina krav och önskemål hörda. Men det fanns en tid i vår Svenska historia (inte allt för långt tillbaka i tiden) då arbetarnas kampdag sågs som förlegad. Något som inte var nödvändigt längre och som spelat ut sin roll.

Idag den 1 Maj 2008 med en borgerlig regering vid rodret är arbetarnas kamp återigen viktigare än någonsin.

Från den fackliga organisationen har det kommit tydliga signaler om vad som behövs på den svenska arbetsmarknaden, det har handlat om kollektivavtalets värde, rimliga villkor i anställningen med mera.

Under sin korta tid vid rodret har den borgerliga regeringen redan lyckats genomföra omfattande försämringar av det svenska välfärdssystem som arbetarna under åratal byggt upp. (En del av försämringarna påbörjades dessutom redan under den socialdemokratiska regeringens tid).

Men det är inte nog! Regeringens hetsjakt på människor som är sjuk fortsätter. Från 1 Juli 2008 gäller ytterligare försämringar. Allt i regeringens tro att sjuka skulle bli friskare av hårdare regler och sänkt ersättning. Den borgerliga regeringen har genomfört stora försämringar av sjukförsäkringen. Förra året sänktes taket i sjukpenningen från 10 till 7,5 basbelopp. 1,7 miljoner löntagare fick sänkt ersättning.  Dessutom sänktes sjukpenningen från 80 procent till 78,6 procent. 2008 sänks den ytterligare till 77,6 procent.  

Sjukskrivningarna har redan minskat som ett resultat av regeringens tidigare genomförda försämringar, vilket innebär en besparing på fem miljarder kronor för staten. Fem miljarder som inte är något skäl att vara stolt över. Eftersom dessafem sjuka miljarder betalas av människor som inte har råd att vara sjukskrivna eller blir nekade sjukskrivning på grund av omänskliga regler. (Vi har ett färskt exempel på en man som vid ett benbrott inte fick något sjukintyg då han var arbetslös och läkaren menade att de nya reglerna tillät inte att man sjukskrev någon som var arbetslös. Samtidigt som han inte fick stämpla eftersom hans benbrott förhindrade att han stod till arbetsmarkandens förfogande).
Trots att vi varit inne i en högkonjunktur och Sverige är rikare än någonsin, slår regeringen fortfarande mot dem som haft oturen att drabbas av ohälsa.

Som om det inte skulle räcka så lägger man också förslag om försämringar beträffande rehabiliteringsåtgärderna. Man vill lägga över ansvaret till den enskilda individen! Istället för att lägga ansvaret hos dem som förfogar över resurserna, det vill säga arbetsgivaren och samhället. I den borgerliga regeringens förslag finns inte ett enda positivt inslag om rehabiliteringsåtgärder som leder till återgång i arbete hos den egna arbetsgivaren.

Den enskilde ska självklart involveras i rehabiliteringen och delta i de rehabiliteringsinsatser som erbjuds, men det tyngsta ansvaret bör vila på arbetsgivaren och samhället som förfogar över resurserna. Om dessa misslyckas med sitt rehabiliteringsansvar ska det inte gå ut över individen. Eventuella tidsgränser i försäkringen får inte vara för snäva och måste bygga på att arbetsgivaren och samhället har gjort vad de kan för att få individen tillbaka i arbete
De nya reglerna som gäller från 1 juli 2008 är:– Sänkt sjukpenning
– Hårdare regler bland annat en ökad risk att sägas upp efter 6 månaders sjukdom
– Svårt att få sjukpenning mer än ett år
– Arbetsgivarens ansvar för rehabilitering minskas

Kampen är viktigare än någonsin mina vänner!!!