Författare: ovezall

Med anledning av den debatt som förs angående övergreppen på ungdomsfestivalen i Stockholm, blir jag irriterad när en hel bunt män med ”främlingsfientliga tendenser” tycker att bara ”vissa” mäns övergrepp ska räknas och fördömas. Bland annat för man frågan om att vissa etniciteter skulle vara mer benägna än andra att begå övergrepp, sedan väljer man att bortse från det ”svenska” sexistiska våld som alltid skett. Man fördömer alltså ”vissa män”, men låter bli att se ”sina egna män”. Saken är att sexistiskt våld vare sej har kultur, religion, etnicitet, landsgränser eller någon speciell färg, det utövas av män i patriarkala maktstrukturer, och det ser lika ut i alla sådana samhällen världen över.

I länder där man kommit längre med jämställdheten är sexistiska övergrepp inte ett lika stort problem, och att det ser så olika ut, handlar om medvetenhet, normer, värderingar, lagstiftning – d.v.s. hur långt man kommit i sitt jämställdhetsarbete. Det beror också på hur mycket man jobbar med att medvetandegöra strukturer, hur vi synliggör mäns bild av dem själva och vad den bilden orsakar. I ett av världens mest jämställda länder skulle man kunna tro att vi kommit undan. Det har vi inte. Etniskt svenska män begår varje dag övergrepp mot kvinnor, det är bara att titta på våldsstatistiken på vad som sker inom hemmets fyra väggar. Men oavsett, så är det sjukt, att det ens existerar.

Många mäns bilder av sej själva påverkar väldigt negativt. Större delen av allt våld som sker i samhället utövas av män, mot kvinnor och män, nästan aldrig tvärtom. Och vi behöver fundera över vilken bild vi i samhället tillsammans ger våra ungar. Tjejer förväntas vara sexiga och tillgängliga, pojkar förväntas slåss och aldrig gråta. Till och med på dagis, kan flickor få höra, att när killar slåss, så är det är pojkars sätt att tala om att de tycker om nån. Vilken bild ger det pojkar på sej själva, och vilken bild ger det flickorna?

Och slutligen, ska man fördöma någon, så ska det göras med alla förövare oavsett etnicitet, vi kommer ingenstans med att ställa grupper mot varandra. Och det är allas ansvar, oavsett du är man, kvinna, hen, vit, brun, blå eller lila att vi i Sverige jobbar med att synliggöra snedvridna strukturer. Polisens konstiga agerande efter festivalen i Stockholm är helt förkastligt, att undanhålla vad som faktiskt hänt, ger sken av att övergrepp mot kvinnor inte är nåt att bry sej om, det ger dessutom dessa män med ”främlingsfientliga tendenser” näring till sin vridna världsbild. Alla övergrepp mot kvinnor ska tas på allvar, och den debatt vi borde haft, är hur vi arbetar mot allt sexuellt våld så att tjejer kan gå ut utan att behöva oroa sej för män, som ser det som sin rättighet att ha fri tillgång till kvinnors kroppar.

Anna-Maria Forssell-Mörk