Inom äldreomsorgen i Bollnäs kommun pågår nu en schemaförändring. Den går i korthet ut på att ALLA som arbetar inom äldreomsorgen i Bollnäs kommun skall schemaläggas varannan helg med en delad tur per helg samt en delad tur en vardag per vecka, alternativt var tredje helg med två delade turer per arbetshelg samt en vardag per vecka. Delad tur innebär att man påbörjar arbetet på morgonen har några arbetsfria timmar mitt på dagen, för att sedan arbeta eftermiddagen/kvällen igen.

Idag ser det väldigt olika ut på de olika arbetsplatserna inom äldreomsorgen. Vissa kan ha 11 delade turer på en schemaperiod på sex veckor andra ingen.

Vi i vänsterpartiet tycker om RÄTTVISA, vi tycker att man skall arbeta på samma villkor oavsett vart i kommunens äldreomsorg man arbetar. Ibland innebär rättvisa att en del får det lite sämre för att andra skall få det bättre. Men det behöver inte alltid vara så. Vi kan välja att lyfta de som har det sämre till samma nivå som de som idag har det "bättre". Men det kostar pengar, pengar som idag inte finns. Vill vi förändra detta så måste vi prioritera annorlunda eller tillföra socialnämnden/äldreomsorgen mera pengar.

Vi har full förståelse för att något måste göras för att bättre möta upp äldreomsorgens behov och att denna schemaförändring också är ett resultat av det heltidsbeslut vi tidigare beslutat om i kommunen. Ett beslut som vi dessutom skall vara väldigt stolta över: Där alla har rätt till heltid men möjlighet till deltid = ett av de viktigaste besluten som tagits ur jämställdhetsperspektiv.

Men vi har ändå en del funderingar kring beslutet. Därför undrar vi: Hur ställer sig facket till denna schemaförändring?

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Anna-Maria Forssell Mörk Vänsterpartiet

Marita Hillströms Vänsterpartiet

Vi förstår att det kan vara svårt att förstå beslutsgången och Folkpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiets ställningstagande. Då den objektiva rapporteringen från kommunfullmäktige den 5/9 är bristfälligt beskriven i tidningen Ljusnan den 6/9.

Ingen av partierna verkade var emot etableringen på brotorget för i så fall hade man väl yrkat på ett nej eller återremiss. Att lägga ner sin röst är ett sätt att inte ta ställning skriver Anders Eklund på debattsidan den 7 september i tidningen Ljusnan och menar vidare att i princip står hela fullmäktige bakom beslutet eftersom ingen röstade NEJ eller återremiss.

För att klargöra detta så fanns det tre förslag.

1. Bifall till förslaget. Det vill säga JA
2. Avslag till förslaget. Med hänvisning till att detaljplanen inte är tagen och vi då får fastställa hur vi vill att utvecklingen av vårt torg ska se ut. Det vill säga NEJ
3. Socialdemokraternas förslag som var ett JA med undantag av den yta som i förslaget skulle vara "innetorg"

Man ställer då förslagen 2 och 3 mot varandra för att få ett motförslag till förslag 1.

Så slutligen ställs då förslag 1 (JA) till förslaget mot socialdemokraternas förslag (JA med ett undantag). I det läget väljer vi att inte delta i beslutet (som då handlar om att ta ställning mellan förslag 1 och 2) eftersom vi tycker att man skall säga NEJ till förslaget och att socialdemokraternas förslag inte är ett alternativ. Så vi väljer att inte delta i beslutet och reserverar oss till förmån till Folkpartiets avslagsyrkande.

Ann-Renée Forsström

Vänsterpartiet

Marita Hillströms

Vänsterpartiet

Jag läser Birgitta Ahlgrens insändare i Ljusnan den 28 augusti och häpnar. Du menar väl inte på fullaste allvar att människor måste vara i obalans för att de angriper vården via insändare.
Jag har genom årens lopp läst massor med insändare, både ris och ros när det gäller vården, både den somatiska och den psykiatriska. Och jag hoppas innerligt att våra medborgare fortsätter med det. Att debattera eller uttrycka sig via insändare är ett sätt att väcka opinion och föra upp psykiatrifrågor på dagordningen, något som verkligen behövs. Psykiatri har alltid varit strykpojke och kommit i skymundan jämfört med den somatiska vården.

Du beskriver att psykiatrin har tagit ett jättekliv om man tittar historiskt, och det har du rätt i. Men det innebär inte att vi är i hamn. Mycket återstår att göra, det finns en förbättringspotential även inom den psykiatriska vården: Regeringens satsning på psykiatri och socialtjänst som initierades av Nationell psykiatrisamordning, ledd av Anders Milton, har följts upp av Socialstyrelsen som lämnat sin slutrapport till regeringen.

Den första frågan som ställdes var: Förbättrades övergripande planering och samverkan kring personer med behov av insatser från psykiatri och socialtjänst samtidigt och ökade personalens kompetens om just dessa grupper?
Svaret på frågan är definitivt ja.

Den andra frågan som ställdes var: Har satsningen lett till att personer med särskilt stora och sammansatta behov fått bättre insatser med högre kvalitet?
Svaret på den frågan har vi inte ännu. Projekten har så här långt ägnat mycket tid åt bedömning av nuläget och förberedelser av vidare insatser. Till exempel är det bara en mindre grupp personer som fått konkreta boende- och sysselsättningsinsatser. Antalet personer med psykiska funktionshinder som inte har något meningsfullt att göra på dagarna, är ensamma, saknar sammanhang och inte känner sig behövda har inte minskat nämnvärt genom satsningen.

Den tredje frågan som ställdes var: Har satsningen inneburit förändringar för psykiatrins patienter i stort?
Svaret på den frågan är tyvärr nej. Viktiga områden har knappast alls berörts av satsningen. Det gäller till exempel primärvårdens arbete med psykisk ohälsa, där en stor del av behandlingen sker. Det gäller också psykiatriska öppenvårdens innehåll, organisering och tillgänglighet, suicidprevention, psykisk ohälsa hos unga och psykisk ohälsa hos äldre.
 
De extra medlen har inte heller kommit åt övergripande systemfel. Inom psykiatrin finns ingen enhetlighet i diagnostik, behovsbedömning eller behandling. Bland annat på grund av att en gemensam kunskapsbas saknas. Forskningen inom psykiatrin har de senaste åren gjort flera viktiga landvinningar. Men det finns stora brister när det gäller kunskapen hos personalen om nya verksamma behandlingsmetoder och arbetssätt. Resurser saknas eller används ineffektivt.

Avslutningsvis så hoppas jag att mottot för landstingets psykiatri inte är det Birgitta avslutar sin insändare med som ett PS. "Att det är när man inte förstår som man tappar förståndet. Vid nervösa besvär, tänk mindre, arbeta, motionera mer." Jag hoppas och tror att landstinget psykiatri är mer utvecklad än så och att vi arbetar i enlighet med de riktlinjer som dragits upp.

Ann-Renée Forsström

Legitimerad sjuksköterska med vidareutbildning i psykiatri  

Landstingspolitiker för Vänsterpartiet                                                                     

Ledamot i landstingets styrgrupp för psykiatri                                                        

Ledamot i Bollnäs kommuns socialnämnd                                                                   

Ledamot i regionala etikprövningsnämnden i Uppsala                                            

Ledamot i styrelsen för RSMH

Det ska löna sig att vara rik och det ska kosta att vara fattig. Så kan högeralliansens politik sammanfattas efter deras första arbetsår.

Jag ska prata lite om några vanliga påståenden när det gäller invandring och invandrare.

Informationen har jag tagit ur ett material som ungdom mot rasism tagit fram och det heter ”SVAR PÅ TAL”

Vi har inte råd! Och vi behöver istället satsa på vara barn gamla och sjuka hör man ofta sägas av rasistiska och högerextrema grupper.

Att ställa grupper mot varandra är farligt och oansvarligt. Det var så allting började i Nazityskland inför förintelsen.

"Sverige har inte råd att ta emot ALLA invandrare" hör man sägas.

Att invandringen betyder en ofattlig belastning på den svenska ekonomin är en vanlig fördom som många rasistiska och högerextrema organisationer använder sig utav. Påståendet är dock bara en fördom som inte på något sätt finns förankrad i verkligheten.

Ett antal avhandlingar i nationalekonomi har visat på motsatsen.

Det absolut dyraste som finns i den svenska välfärdssamhället är förskola och grundskola.

De flesta flyktingar kommer hit i en ålder då de inte kostar så mycket som man gör i förskola och grundskola. Det är alltså billigare för Sverige att ta emot en flykting än att ett barn föds i landet.

Även om det tar ett par år för en invandrare att lära sig språket, fortbilda sig och skaffa ett jobb, så är de i jämförelse med någon född i landet en nationalekonomisk vinst!!!!!!!!!!

Invandring stöttar upp vårt välfärdssamhälle och hjälper till att finansiera förskola, grundskola äldreomsorg och vård för ALLA.

Även om en invandrad person inte får jobb och tar del av det svenska socialförsäkringssystemet, är denne person en mindre belastning än ett barn som föds och växer upp i Sverige och detta även om den svenskfödda skulle få jobb direkt efter gymnasiet.

"Sverige är det land som tar emot flest invandrare" tror man sig också veta.

Faktum är att  Sverige inte ens finns bland de topp 20 av de länder som tar emot eller har flest flyktingar i landet.

Sverige återfinns först på 29:e plats. Länder som Afgahanistan, Pakistan, Ryssland, Burundi,  Angola, Azerbadjan, Kina och Saud Arabien ligger långt högre än oss.

"Varför skall vi betala för att det skall byggas en massa moskéer" det här är också en vanlig fördom.

Först och främst måste vi klargöra att det aldrig byggts en massa moskéer i Sverige. Det finns idag mindre än 10 stycken och ingen av dem har byggts med offentliga medel. Samtliga har byggts med församlingens insamlade pengar och utländska bidrag.

Sedan måste man fråga sig vad en massa moskéer innebär, vad står det för? Jämför man med antalet kristna kyrkor som finns i Sverige så är antalet minimalt, då svenska kyrkan använder 3500 stycken kyrkor, och då räknar man inte dem som inte är i bruk. Samtliga av dessa kyrkor har byggts av statliga medel.

Ja det här var en del exempel på hur myter och fördomar om invandring kan se ut.

Man kan urskilja en skrämmande trend där invandring och mångkulturalism allt mer ses som ett hot.

Idag är antirasismen relativt utbredd och framförallt en politisk självklarhet, tyvärr har dock den antirasistiska gräsrotsrörelsen minskat och även om få idag öppet skulle anse sig stå för rasistiska värderingar så är smygrasismen utbredd.

Vi tror på ett samhälle där ALLA har rätt att finnas! Enda sättet att nå ett demokratiskt samhälle är genom dialog och samförstånd.

Det finns främlingsfientlighet i vårt samhälle, och den utövas för det mesta av en helt vanlig medelsvensson. köksbordsrasister brukar jag kalla dom, och det kan vara din granne, en så kallad vän eller någon i familjen.

Helt plötsligt bara ploppar det ur munnen på dom:

–         att invandrare kommer hit och tar våra jobb

–         att de går före i vårdkön

–         att de är högljudda och att vi måste hjälpa våra egna först, och så vidare så kan de gå på "köksbordsrasisterna" oftast helt oemotsagda.

De brukar också tycka att om dom verkligen nu skall komma hit till Sverige, så måste de ta seden dit de kommer. För så måste vi svenskar göra, om vi far utomlands. De ska börja fira svensk jul och midsommar, försöka prata svenska utan brytning och börja äta svensk husmanskost.

Svensk husmanskost som idag består av  turkiska kåldolmar, amerikanska hamburgare, italiensk spagetti eller ungersk korv stroganoff.  De måste sluta utöva sin religion och får absolut inte bära slöja, för då är de inte några goda invandrare. Köksbordsrasisterna tror att det är integration.

Vad de inte förstått, är att Mustafa och Ali inte kommit hit för att bli svenskar, de har kommit hit för att fly undan krig och förtryck i sitt hemland. Köksbordsrasisterna har inte heller förstått att ordet integration betyder att man har rätt att behålla sin kulturella identitet och har rätt att få vara den man är, man måste inte stoppas in i nåt fack.

Integration är också en process som pågår hela tiden, den har varken början eller slut och det finns inga tydliga kriterier på när man är integrerad.

Media bidrar starkt till de krav som vi ställer på de nya svenskarna och den bild vi har av dem. Ett exempel är att om en invandrartjej mördats, så skriver media genast om hedersmord och extrema avarter  inom en viss religion och ALLA dras över en och samma kam.

Den bild som framhålls är oftast fel och snedvriden, och det som  är viktig om vi vill att integration skall lyckas, är att  samhället  måste förverkliga möjligheten –lika för alla och lika utfall, det kan göras om media hjälper till att sprida riktig information och kunskap.

Köksbordsrasisterna kan vara samma människor, som helt utan att blinka tycker att Hitler var en hemsk människa och varför flydde inte judarna undan hans hemska förföljelse. Då var det helt ok att fly!

Vid såna tillfällen kan man kontra med, att det är ju precis samma sak, för de människor som flyr undan sina hemländers förtryckarregimer.

Dom kommer hit för att de blivit förföljda, torterade eller på annat sätt blivit utsatt.  För att de tillhör en viss befolkningsgrupp, bekänner sej till fel religion, eller talar fel dialekt, har fel politisk livsåskådning, osv.

Om köksbordsrasisterna hade att välja på att dö eller fly, för att kunna vara sej själva, vilket tror ni att de skulle välja?

Vi måste alla arbeta med att sprida kunskap och sluta tänka i termer som vi och dom, utan vi måste betrakta oss alla som medborgare i vårt land och man ska inte behöva bli svensk för att bli erkänd som likvärdig medmänniska.

Vi måste också börja ge "köksbordsrasisterna" svar på tal!

Och så vill jag avsluta med att citera svensk/kurdiska komikern Özz Nujen  vars ord på ett bra sätt innefattar den svenska intergrationsproblematiken.

"Jag har inte flytt från Turkiet för att bli svensk, utan för att få vara kurd"

Vänsterpartiets landstingsgrupp är splittrad i ambulansfrågan. Vi var åtta stycken närvarande när beslutet togs. Resultatet av omröstningen blev 4-4 och därmed hade ordförande utslagsröst. Vi som var emot var: Conny Englund (Söderhamn), Ann-Renée Forsström (Bollnäs), Anna-Maria Forssell Mörk (Bollnäs) och Veronika Pellén (Hofors). Det finns flera skäl till att vi var emot:

1, Vi tycker att ärendet är av principiell beskaffenhet och större vikt och skall därför tas av landstingsfullmäktige.

2,Det finns en stor opinion emot förslaget och en stor oro hos berörd befolkning. Vilket talar för att ärendet är av principiell beskaffenhet och större vikt.

3, När beslutet om att införa narkossjuksköterskor i ambulanserna togs, så var det i samband med att strukturförändringar gjordes (bl.a 3A-beslutet) och syftet var att stärka ambulanserna och öka tryggheten.

4, Man pratar om en bemanning av ambulanssjuksköterskor i framtiden, dessa finns inte idag och tar fem år att utbilda.

5,Vi har inte fått svar på vad som händer med de narkossjuksköterskor som idag har 50% tjänstgöring på ambulansen och 50% på sjukhuset. Hur kommer det att se ut och hur påverkar det annan verksamhet på sikt?

6, Ambulanser och narkossjuksköterskor är en viktig symbolfråga. Även om den medicinska säkerheten skulle kunna säkerställas med det nya förslaget, så har vi ett tydligt ansvar beträffande känslan av trygghet för befolkningen. Detta speciellt då ambulansen och narkossjuksköterskorna nu står för den tryggheten i och med de strukturförändringar som landstinget gjort.

Med andra ord så anser vi att beslutet måste tas i ett paket man måste se helheten och dess konsekvenser. Vidare bör beslut av den här kalibern tas av landstingets högst beslutande organ det vill säga landstingsfullmäktige.

Conny Englund Söderhamn

Ann-Renée Forsström Bollnäs

Anna-Maria Forssell Mörk Bollnäs

Veronika Pellén Hofors

Detta insändarsvar till Sverigedemokraterna´s Anita Nordkvist är insänt till tidningen Ljusnan den 30 Maj.
Men det har ännu inte publicerats

Svar till Anita Nordkvist´s insändare den 25 maj där hon påtalar att hon faktiskt hade lämnat återbud till den aktuella studieresan som hon uteblev från samt att det senaste mötet med näringslivspolitiska programmet som hon glömt att anteckna, men ändå inte kunnat gå på för att hon hade ett annat möte.

Jag har kollat upp med både tjänstemannen och stadshusets informationsavdelning. Inget meddelande om återbud hade lämnats där. Så jag undrar ju vem i så fall Anita lämnat återbud till. Nu är det ju så att det är mänskligt att fela och även solen har fläckar precis som Anita skriver. Men om det nu är så att det är mänskligt att fela så borde man ju ha lite större tolerans även för andras fel/misstag och inte bara sina egna.

Men istället använder hon misstaget om att hon inte fått kallelse till den första träffen som ett exempel på att Sverigedemokraterna åsidosätts. Jag skrev också i min tidigare insändare att inte heller jag fick någon kallelse till den första träffen, misstaget gällde alltså även mig. Så vi får väl konstatera att om Anita Nordkvist gör fel eller misstag så är det mänskligt att fela. Men om andra gör misstag så är det en medveten strategi för att åsidosätta Sverigedemokraterna, det är åtminstone Anita Nordkvist´s syn på saken.

                                                                                         Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

I förra veckan kunde vi läsa om Sverigedemokraten Anita Nordkvist som tycker att hon blivit åsidosatt och marginaliserad på grund av att hon är Sverigedemokrat.

Som exempel anger hon ett möte under en paus vid förra kommunfullmäktige den 23 April.

Vi har i kommunfullmäktige en allians: de borgerliga partierna tillsammans med Sjukvårdspartiet och vi har i oppositionen en valteknisk samverkan mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Om vi har saker som vi vill prata om så måste vi få göra det, tilläggas bör är att vårt möte skedde i en paus då kommunfullmäktige var ajournerat.

Att kräva tillgång till ett sådant möte kan jämställas med att kräva tillgång och insyn i exempelvis ett möte mellan Hyresgästföreningen och Bostadsbolaget fast du inte ingår i någon av dessa.

Vidare påtalar hon en kallelse till en arbetsgrupp beträffande det näringslivspolitiska programmet, där hon inte blivit kallad.

Jag kan nämna att inte heller jag (undertecknad) fick någon kallelse till nämnda arbetsgrupps första sammanträde. Men för den sakens skull har jag inte drabbats av någon konspirationsteori om att detta skulle vara en medveten handling, utan tagit för givet att det handlar om något missförstånd.

Intressant i sammanhanget är att Anita Nordkvist efter första mötet fått samtliga sammanträdesdatum och information om en studieresa som skulle göras. Men uteblev från studieresan utan att lämna återbud ( vi inväntade i 20 minuter och vår tjänsteman ringde både hemtelefon och mobilen utan resultat) senaste sammanträdet i nämnda arbetsgrupp uteblev Anita också och även då utan att lämna återbud.

Sanningen är nog snarare att detta är en medveten strategi från Sverigedemokrater runt om i landet. Det handlar om att utmåla sig till martyrer försöka få folk att tro att dom är marginaliserade.

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Sverige är på väg att kopiera Finland, utan att ha tagit lärdom av det finska exemplet. Avdraget för hushållsnära tjänster, som den borgerliga regeringen med Maud Olofsson i spetsen instiftat, har i grannlandet Finland inte skapat några nya jobb.

-"Reformens effekt på sysselsättning, är obefintlig", säjer Markus Jäntti, professor i nationalekonomi vid Åbo akademi.

Det enda som ökat är klyftorna mellan rika och fattiga hushåll och det till följd av den politik som den Finska regeringen fört. Det den borgerliga regeringen i Sverige verkar ha inriktat sej på, när man studerat grannlandet, är att Finlands ekonomi vuxit betydligt snabbare än EU genomsnittet sen 90-talet. Trots denna växande ekonomi, är den finska arbetslösheten högre och sysselsättningsgraden lägre än i de andra nordiska länderna. Det enda som hänt, är att deltidstjänsterna och korttidsanställningarna ökat, på bekostnad av fasta heltidsarbeten. Det är en politik som till stor del drabbar kvinnorna.
Ett av felen på den svenska arbetsmarknaden, är att den dåvarande socialdemokratiska regeringen i och med EU-anpassningen på 90-talet, övergav det fulla sysselsättningsmålet som överordnat mål, och det är naivt att tro att de åtgärder som den nuvarande regeringen nu genomför kommer att skapa några nya jobb.

Den politik man nu instiftar är inte bara kvinnofientlig, utan är också en dimridå för att kunna skapa låglönearbeten och för att öka klyftorna mellan fattiga o rika och emellan kvinnor o män.

Ann-Renée Forsström
Anna-Maria Forsell Mörk