En kommuns arbete ska vara transparent, man ska veta vad den gör, och hur våra skattepengar används, och om jag som politiker inte ens har den insynen, hur ska då befolkningen, och ni väljare veta vad den pysslar med. Att vara tyst, att gräva ner, att sopa under mattan, bygger tystnadskulturer och upprätthåller unkna värderingar, kränkande särbehandling och mobbing och repressalier.

Tystnadskultur, smaka på den.

Idag har jag inte tänkt vara tyst, jag hade tänkt prata om arbetsmiljö.

En väldigt aktuell fråga i just Bollnäs.

I Bollnäs kommun är vi väldigt bra på att se till att vår fysiska arbetsmiljö fungerar, vi har lyftar i äldreomsorgen, ergonomiska stolar och höj och sänkbara skrivbord på kontoren, terminalglasögon, och anpassade arbetsplatser efter de individer som jobbar där.

Den psykosociala arbetsmiljön däremot, den verkar vi istället sopa under mattan och försöka tiga ihjäl. En strategi som aldrig kommer att fungera.

Som arbetsgivare har man ansvar för att förebygga att människor mår psykiskt dåligt av jobbet. Även om chefen har arbetsmiljöansvaret och ska hantera konflikterna,  är det i slutändan ändå alltid politikerna som har det slutgiltiga ansvaret.

Jag kan då bli väldigt beklämd när man ogiltigförklarar signaler om arbetsmiljöproblem för att det kan finnas olika sidor av saken, eller när man tycker att man kommit långt ifall bara 20 personer upplever att deras arbetsmiljö är dålig. Och förresten, om bara 20 stycken trätt fram i en tystnadskultur, hur stort är då mörkertalet?

Signaler på att man har ett arbetsmiljöproblem är personkonflikter, sökande efter syndabockar, arbetsklimat med tryckt stämning, jargong eller skämt som alla inte är bekväma med, hög personalomsättning, hög sjukfrånvaro osv. Alla dessa signaler har vi fått, vi har läst om det i tidningen, och jag som politiker har fått personliga samtal om det.  Min undran är, varför man inte agerat tidigare? Jag har försökt lyfta det till en högre nivå, men absolut inget hände.

Inget hände

Jag vill citera vårt oppositionsråd Anna Vestin – ” skulle vi acceptera en lös bult på ett av däcken av gatuenhetens 25 tunga fordon eftersom de övriga sitter fast ordentligt? Eller skulle vi acceptera att en av Bollnäs kommuns 100 tjänstebilar saknade bälte, för att alla andra bilar har det?

Jag tror inte det. Vi kan inte kräva annat än nolltolerans vad gäller våra anställdas psykosociala atbetsmiljö.

Bristande psykosocial arbetsmiljö kostar stora pengar varje år i form av sjukskrivningar, minskad produktivitet och effektivitet, men också oerhört mycket mänskliga lidande. Kommunen förlorar också mycket förtroendekapital, vem vill jobba i en kommun med en arbetsmiljö som suger.

Bollnäs har att jobba med. Man måste lära sej att forma team och ge både medarbetare och chefer tid för att jobba med grupputveckling. Det räcker inte med att skicka chefen på workshop.

Man måste förstå att ständiga omorganiseringar, omstruktureringar, rationaliseringar och hög arbetsbelastning ökar risken för kränkande särbehandling och mobbing, och man måste skapa en beredskap för detta.

Man måste också lära sej skillnaden på chefer och ledare. Bara för att man är chef,  betyder inte att man är ämnad att leda. Och man måste lära sej, att en dålig psykosocial arbetsmiljö i slutändan handlar om makt.

Vill man ha en organisation som fungerar måste man vara beredd att göra förändringar. Inte lägga locket på eller försöka sätta munkavle på människor som larmar om vad som händer.

Jag efterlyser en arbetsmiljökartläggning, rutiner och policys för det psykosociala arbetsmiljöarbetet.

Jag efterlyser också att fler politiker än vi i vänsterpartiet förstår allvaret med allt som framkommit den senaste tiden vad beträffar den psykosociala arbetsmiljön i kommunen, och att man förstår vikten av att jobba med främjande åtgärder för personalens välbefinnande, exempelvis att företeelser som mobbing och trakasserier inte tolereras.

Apropå tystnadskultur , ni minns vad jag sa i början av mitt tal. Bara nån vecka efter att jag uttalat mej kritiskt i media, fick jag ett mejl, att jag inte längre var välkommen på de gemensamma nämndsberedningarna vi förut haft.

Det kan man undra om det är repressalier

När jag ändå står här vill jag också passa på att kritisera sossarna som tappat sin ideologiska kompass . Man begår ett stort misstag när man petar i arbetsrätten och minskar tryggheten för arbetstagarna. Det löser inte nåt av de stora problemen på den svenska arbetsmarknaden, den att folk har svårt att hitta fasta anställningar. Sverige får inte fler undersköterskor, lärare eller barnmorskor för att de blir lättare att säga upp. Snarare försvårar man för människor att skapa sej ett tryggt liv. Uppluckringen av arbetsrätten är ett beställningsjobb från högern för att underminera oss arbetstagare

Lika är det med marknadshyror. Det blir inte fler bostäder, bara för att man fritt kan höja hyror, det skapar bara större klyftor mellan de som har pengar att hyra för och de som inte har en bostad. Bostadsbrist måste byggas bort, den kan inte segregeras bort.

Tack