Debatt: Ska staten subventionera enskilda näringsidkare?
Dagens regler säger att om man deltagit i diverse arbetsmarknadspolitiska åtgärder som långtidsarbetslös, infaller efter 450 dagar den beryktade fas 3, vilket innebär att man blir anvisad en sysselsättning hos en såkallad anordnare som Arbetsförmedlingen anvisat till.
En fas 3-sysselsättning ska inte räknas som ett ordinarie arbete med ordinarie arbetsuppgifter, utan ska mer ses som just det, en sysselsättning.
En person som befinner sig i fas 3 får ingen riktig lön, eftersom fas 3 inte är något riktigt arbete, utan får klara sig på antingen aktivitetsstöd för dem som uppfyller a-kassans villkor eller hänvisas till kommunernas försörjningsstöd.
I fas 3 får ju som sagt var inga ordinarie arbetsuppgifter utföras men många anordnare på de anvisade platserna nonchalerar detta och använder fas 3:aren som vilken annan arbetskraft som helst.
Det här låter kanske inte så illa om det nu inte hade varit så att den av Arbetsförmedlingen utsedda anordnare inkasserar 225:- per dag och person, en genomsnittlig månad gör detta 5000:- per person, och inte en enda av dessa kronor behöver anordnaren använda till att betala vare sig lön eller försäkring!
En näringsidkare kan få betalt av staten för att denna får arbetare som producerar varor och/eller tjänster som sedan kan säljas med mycket god förtjänst eftersom varken lön eller sociala avgifter behövts betalas.
Detta ger ju en skev konkurrens, person A, betalar 32 000:- i lön och sociala avgifter för sin anställda arbetare medan, person B, får betalt 5 000:- för sin arbetare, det skiljer ju 37 000:- per arbetare och månad och det är stora pengar att hämta in i konkurrensen om varor och tjänster.
Det är inte bara fas 3 som försörjer den enskilde näringsidkaren med billig arbetskraft, anställs en person som varit arbetslös i ett år kan arbetsgivaren få en ersättning på 85 % av bruttolönen i upp till ett år.
Det här kan bli ett ytterligare ett sätt för arbetsgivaren att få nya ersättningar, i och med att man kan tillämpa provanställning som kan pågå i upp till sex månader och den anställde kan sägas upp utan några som helst skäl för uppsägning. Detta ger arbetsgivaren en möjlighet att sätta ersättningsanspråk och provanställningar i system, och sedan kan man helt öppet och utan några som helst betänkligheter få annonsera om ”arbetskraft sökes” hos den statliga Arbetsförmedlingens platsbank med underrubriken ”vi ser gärna att den sökande är berättigad till någon form av stöd”!
Kommer verkligen rätt kompetens att prioriteras i ett urval av arbetssökande?
Till slut kanske det blir så att alla måste vara arbetslösa en längre tid innan någon vill anställa dem, personal sägs upp för att sedan ta in nya, billigare arbetare!
Anna-Lena Vestin
Vänsterpartiet Bollnäs