Debatt: Ordning och reda i skolan är inte synonymt med tidiga betyg
Hjärnblödningen var hotande nära när undertecknad i sällskap av morgonkaffet läste om Moderaternas förslag till betyg från tredje klass. Det är tydligt att maktkampen borgerliga partier emellan är enorma i skolfrågan.
Moderaterna är numer villiga att gå längre än Folkpartiet i betygsfrågan. Anledningen till mitt eget förhöjda blodtryck när jag läser de borgerliga resonemangen kring tidiga betyg är den erfarenhet jag själv fått av betygspress under skolåren. En tid där jag upplevde en betygspress som la sig som en våt filt över glädjen till mitt eget lärande. Den ständiga jakten på en bättre bokstav upplevdes av mig som förödande för det centrala som skolan ska stå för: glädjen till lärandet.
Där vill inte jag att våra nioåringar ska hamna. Jag vill att vi på detta område går åt ett helt annat håll än den Folkpartipräglade skola som min dotter snart kommer att vara en del av. Jag tror nämligen inte att bokstavsbetyg är svaret på den svenska skolans ständigt sjunkande resultat. Jag tror tvärtom att en bokstav på ett papper inte ger en fullständig bild av de kunskaper som skolan tillgodosett. Det säger sig självt att andra tillvägagångssätt som till exempel utvecklingssamtal och utvecklingsplaner skulle ge en mer fullständig bild av hur kunskapsnivån ser ut, vad som är bra och vad som behöver komplitteras. Om inte annat en mer human metod när vi talar om nioåringar.
Ordning och reda i skolan är under inga omständigheter synonymt med katederundervisning och bokstavsbetyg. Året är 2013 och vi vet bättre än så. Ordning och reda är för mig en skola där barnen behåller intresset och nyfikenheten för lärandet längre än vad man gör idag. Det är lärare som får möjligheten att lägga mer tid på eleven, mer tid till utvecklingssamtal med föräldrar istället för rena bokföringstekniska åtgärder vid betygssättning.
Det är en skola där vi inte anser att ett betygspapper är den huvudsakliga metoden för föräldrakontakt. Ordning och reda i skolan för mig är att utgå ifrån det positiva kring eleven. På dessa områden är skillnaderna mellan mig och borgerligheten enorm då deras skola faktiskt gör tvärtom: utgår ifrån vad eleven inte kan och gärna i så tidig ålder som möjligt.
Jag avundas inte på något sätt de lärare som i borgerlighetens skola ska tvingas berätta för nioåringar och tioåringar att de inte räcker till. Jag hoppas att en annan regeringskonstellation så fort som möjligt befriar våra barn ifrån tidig betygspress och inte kväver den glädje till lärandet som är nödvändig om våra barn och ungdomar ska orka med en bra och slagkraftig gymnasieskola.
För det är ju det vi i slutändan vill ha, till skillnad från andra som föreslår ettåriga gymnasieprogram för elever som Björklunds katederskola tappat under vägen.
Joel Sundström
Vänsterpartiet Bollnäs