Månadsarkiv: september 2007

Vårdpeng och konsekvenser

De fem oppositionspartierna i landstinget (Moderaterna Centerpartiet Folkpartiet Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet) har i sitt budgetförslag en punkt om Hälso- och sjukvårdspeng inom öppen vård, det vill säga primärvården. Man vill öka valfriheten och låta människorna bestämma själva säger man. Vårdpengen skulle följa patienten till den vårdenhet hon/han valt.
Valfrihet för vem skulle vi vilja fråga

  

För friska medelålders yrkesarbetande?

För är man arbetslös, sjukskriven, pensionär eller ensamstående förälder har man många gånger på grund av en ansträngd ekonomisk situation inte den möjligheten att välja och inte blir det bättre för dessa grupper med den regeringspolitik som nu förs. 

Frågan är om vi vill skapa en vårdverksamhet för vissa kapitalstarka grupper eller om vi vill ha vård på lika villkor för merparten av våra medborgare?

För att exemplifiera: Om vi tar hälsocentralen i Järvsö som exempel. Om många människor som idag tillhör hälsocentralen i Järvsö skulle välja hälsocentralen i Bollnäs eller Hudiksvall, och vårdpengen följer patienten, så underminerar vi underlaget för fortsatt drift av hälsocentralen i Järvsö. Vilket då skulle drabba de människor som inte har de ekonomiska förutsättningarna att välja att resa till en annan ort eftersom denna hälsocentral då får för dåligt underlag och på sikt riskerar att läggas ner.

 

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Anna-Maria Forssell Mörk Vänsterpartiet

 

Schemaförändring inom äldreomsorgen

Inom äldreomsorgen i Bollnäs kommun pågår nu en schemaförändring. Den går i korthet ut på att ALLA som arbetar inom äldreomsorgen i Bollnäs kommun skall schemaläggas varannan helg med en delad tur per helg samt en delad tur en vardag per vecka, alternativt var tredje helg med två delade turer per arbetshelg samt en vardag per vecka. Delad tur innebär att man påbörjar arbetet på morgonen har några arbetsfria timmar mitt på dagen, för att sedan arbeta eftermiddagen/kvällen igen.

  

Idag ser det väldigt olika ut på de olika arbetsplatserna inom äldreomsorgen. Vissa kan ha 11 delade turer på en schemaperiod på sex veckor andra ingen.

Vi i vänsterpartiet tycker om RÄTTVISA, vi tycker att man skall arbeta på samma villkor oavsett vart i kommunens äldreomsorg man arbetar. Ibland innebär rättvisa att en del får det lite sämre för att andra skall få det bättre. Men det behöver inte alltid vara så. Vi kan välja att lyfta de som har det sämre till samma nivå som de som idag har det "bättre". Men det kostar pengar, pengar som idag inte finns. Vill vi förändra detta så måste vi prioritera annorlunda eller tillföra socialnämnden/äldreomsorgen mera pengar.

Vi har full förståelse för att något måste göras för att bättre möta upp äldreomsorgens behov och att denna schemaförändring också är ett resultat av det heltidsbeslut vi tidigare beslutat om i kommunen. Ett beslut som vi dessutom skall vara väldigt stolta över: Där alla har rätt till heltid men möjlighet till deltid = ett av de viktigaste besluten som tagits ur jämställdhetsperspektiv.

Men vi har ändå en del funderingar kring beslutet. Därför undrar vi: Hur ställer sig facket till denna schemaförändring?

 

Ann-Renée Forsström Vänsterpartiet

Anna-Maria Forssell Mörk Vänsterpartiet

Marita Hillströms Vänsterpartiet

I tidningen Ljusnan påstår man att inget parti var emot utförsäljningen av brotorget

Vi förstår att det kan vara svårt att förstå beslutsgången och Folkpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiets ställningstagande. Då den objektiva rapporteringen från kommunfullmäktige den 5/9 är bristfälligt beskriven i tidningen Ljusnan den 6/9.

  

Ingen av partierna verkade var emot etableringen på brotorget för i så fall hade man väl yrkat på ett nej eller återremiss. Att lägga ner sin röst är ett sätt att inte ta ställning skriver Anders Eklund på debattsidan den 7 september i tidningen Ljusnan och menar vidare att i princip står hela fullmäktige bakom beslutet eftersom ingen röstade NEJ eller återremiss.

För att klargöra detta så fanns det tre förslag.

  1. Bifall till förslaget. Det vill säga JA
  2. Avslag till förslaget. Med hänvisning till att detaljplanen inte är tagen och vi då får fastställa hur vi vill att utvecklingen av vårt torg ska se ut. Det vill säga NEJ
  3. Socialdemokraternas förslag som var ett JA med undantag av den yta som i förslaget skulle vara "innetorg"

Man ställer då förslagen 2 och 3 mot varandra för att få ett motförslag till förslag 1.

Så slutligen ställs då förslag 1 (JA) till förslaget mot socialdemokraternas förslag (JA med ett undantag). I det läget väljer vi att inte delta i beslutet (som då handlar om att ta ställning mellan förslag 1 och 2) eftersom vi tycker att man skall säga NEJ till förslaget och att socialdemokraternas förslag inte är ett alternativ. Så vi väljer att inte delta i beslutet och reserverar oss till förmån till Folkpartiets avslagsyrkande.

 

 

 

Ann-Renée Forsström

Vänsterpartiet

Marita Hillströms

Vänsterpartiet

 

 

 

 

Psykiatrifrågor måste ventileras

Jag läser Birgitta Ahlgrens insändare i Ljusnan den 28 augusti och häpnar. Du menar väl inte på fullaste allvar att människor måste vara i obalans för att de angriper vården via insändare.
Jag har genom årens lopp läst massor med insändare, både ris och ros när det gäller vården, både den somatiska och den psykiatriska. Och jag hoppas innerligt att våra medborgare fortsätter med det. Att debattera eller uttrycka sig via insändare är ett sätt att väcka opinion och föra upp psykiatrifrågor på dagordningen, något som verkligen behövs. Psykiatri har alltid varit strykpojke och kommit i skymundan jämfört med den somatiska vården.

  

Du beskriver att psykiatrin har tagit ett jättekliv om man tittar historiskt, och det har du rätt i. Men det innebär inte att vi är i hamn. Mycket återstår att göra, det finns en förbättringspotential även inom den psykiatriska vården: Regeringens satsning på psykiatri och socialtjänst som initierades av Nationell psykiatrisamordning, ledd av Anders Milton, har följts upp av Socialstyrelsen som lämnat sin slutrapport till regeringen.

Den första frågan som ställdes var: Förbättrades övergripande planering och samverkan kring personer med behov av insatser från psykiatri och socialtjänst samtidigt och ökade personalens kompetens om just dessa grupper?
Svaret på frågan är definitivt ja.

Den andra frågan som ställdes var: Har satsningen lett till att personer med särskilt stora och sammansatta behov fått bättre insatser med högre kvalitet?
Svaret på den frågan har vi inte ännu. Projekten har så här långt ägnat mycket tid åt bedömning av nuläget och förberedelser av vidare insatser. Till exempel är det bara en mindre grupp personer som fått konkreta boende- och sysselsättningsinsatser. Antalet personer med psykiska funktionshinder som inte har något meningsfullt att göra på dagarna, är ensamma, saknar sammanhang och inte känner sig behövda har inte minskat nämnvärt genom satsningen.

Den tredje frågan som ställdes var: Har satsningen inneburit förändringar för psykiatrins patienter i stort?
Svaret på den frågan är tyvärr nej. Viktiga områden har knappast alls berörts av satsningen. Det gäller till exempel primärvårdens arbete med psykisk ohälsa, där en stor del av behandlingen sker. Det gäller också psykiatriska öppenvårdens innehåll, organisering och tillgänglighet, suicidprevention, psykisk ohälsa hos unga och psykisk ohälsa hos äldre.
 
De extra medlen har inte heller kommit åt övergripande systemfel. Inom psykiatrin finns ingen enhetlighet i diagnostik, behovsbedömning eller behandling. Bland annat på grund av att en gemensam kunskapsbas saknas. Forskningen inom psykiatrin har de senaste åren gjort flera viktiga landvinningar. Men det finns stora brister när det gäller kunskapen hos personalen om nya verksamma behandlingsmetoder och arbetssätt. Resurser saknas eller används ineffektivt.

Avslutningsvis så hoppas jag att mottot för landstingets psykiatri inte är det Birgitta avslutar sin insändare med som ett PS. "Att det är när man inte förstår som man tappar förståndet. Vid nervösa besvär, tänk mindre, arbeta, motionera mer." Jag hoppas och tror att landstinget psykiatri är mer utvecklad än så och att vi arbetar i enlighet med de riktlinjer som dragits upp.

Ann-Renée Forsström

Legitimerad sjuksköterska med vidareutbildning i psykiatri  

Landstingspolitiker för Vänsterpartiet                                                                     

Ledamot i landstingets styrgrupp för psykiatri                                                        

Ledamot i Bollnäs kommuns socialnämnd                                                                   

Ledamot i regionala etikprövningsnämnden i Uppsala                                            

Ledamot i styrelsen för RSMH

Kommande evenemang
  1. Medlemsmöte

    december 11 @ 18:30 - 20:30
Senaste inläggen