Månadsarkiv: maj 2008

Ann-Renée Forsström´s 1.A Majtal

Det som en gång var arbetarnas kampdag, kom till efter den stora Haymarketmassakern i Chicago år 1886 och till minnet av det dubbla justitiemordet på fem anarkister.

Första maj 1886 gick 400 000 amerikanska arbetare ut i strejk för 8 -timmars arbetsdag en kulmination på 1880-talets intensiva strejker. Som protest mot det brutala polisvåld som de strejkande hade mötts av den första maj, hölls ett möte på Haymarket i Chicago den fjärde maj. Vid slutet av mötet kom polis till platsen och kastade sig över de strejkande med revolvrar och batonger, trots att demonstrationen hade tillstånd. Från en sidogata kastades en bomb, som exploderade i närheten av en polisbil. Poliserna började då som vanvettiga skjuta in i människohopen och ett 40 -tal personer dödades.

Efter en intensiv jakt på de skyldiga till dådet blev 8 chicagoanarkister arresterade och anklagade för att ha orsakat Haymarketmassakern. De anklagades bl.a. för att ha kastat bomben. Efter en två års lång process med falska vittnen och en domare som redan från början fördömde fångarna, föll domen. Deras skuld bevisades aldrig, men man nöjde sig med att påvisa deras revolutionära bakgrund.

En av de avrättade var August Spies. Hans sista ord var: "Den tid skall komma då vår tystnad i graven blir mäktigare än våra stämmor som ni kväver idag."

Allt sedan dess har 1:Maj varit den självklara dagen för arbetarnas kamp

Första maj har ju av hävd varit dagen för arbetarrörelsen att göra sina krav och önskemål hörda. Men det fanns en tid i vår Svenska historia (inte allt för långt tillbaka i tiden) då arbetarnas kampdag sågs som förlegad. Något som inte var nödvändigt längre och som spelat ut sin roll.

Idag den 1 Maj 2008 med en borgerlig regering vid rodret är arbetarnas kamp återigen viktigare än någonsin.

Från den fackliga organisationen har det kommit tydliga signaler om vad som behövs på den svenska arbetsmarknaden, det har handlat om kollektivavtalets värde, rimliga villkor i anställningen med mera.

Under sin korta tid vid rodret har den borgerliga regeringen redan lyckats genomföra omfattande försämringar av det svenska välfärdssystem som arbetarna under åratal byggt upp. (En del av försämringarna påbörjades dessutom redan under den socialdemokratiska regeringens tid).

Men det är inte nog! Regeringens hetsjakt på människor som är sjuk fortsätter. Från 1 Juli 2008 gäller ytterligare försämringar. Allt i regeringens tro att sjuka skulle bli friskare av hårdare regler och sänkt ersättning. Den borgerliga regeringen har genomfört stora försämringar av sjukförsäkringen. Förra året sänktes taket i sjukpenningen från 10 till 7,5 basbelopp. 1,7 miljoner löntagare fick sänkt ersättning.  Dessutom sänktes sjukpenningen från 80 procent till 78,6 procent. 2008 sänks den ytterligare till 77,6 procent.  

Sjukskrivningarna har redan minskat som ett resultat av regeringens tidigare genomförda försämringar, vilket innebär en besparing på fem miljarder kronor för staten. Fem miljarder som inte är något skäl att vara stolt över. Eftersom dessafem sjuka miljarder betalas av människor som inte har råd att vara sjukskrivna eller blir nekade sjukskrivning på grund av omänskliga regler. (Vi har ett färskt exempel på en man som vid ett benbrott inte fick något sjukintyg då han var arbetslös och läkaren menade att de nya reglerna tillät inte att man sjukskrev någon som var arbetslös. Samtidigt som han inte fick stämpla eftersom hans benbrott förhindrade att han stod till arbetsmarkandens förfogande).
Trots att vi varit inne i en högkonjunktur och Sverige är rikare än någonsin, slår regeringen fortfarande mot dem som haft oturen att drabbas av ohälsa.

Som om det inte skulle räcka så lägger man också förslag om försämringar beträffande rehabiliteringsåtgärderna. Man vill lägga över ansvaret till den enskilda individen! Istället för att lägga ansvaret hos dem som förfogar över resurserna, det vill säga arbetsgivaren och samhället. I den borgerliga regeringens förslag finns inte ett enda positivt inslag om rehabiliteringsåtgärder som leder till återgång i arbete hos den egna arbetsgivaren.

Den enskilde ska självklart involveras i rehabiliteringen och delta i de rehabiliteringsinsatser som erbjuds, men det tyngsta ansvaret bör vila på arbetsgivaren och samhället som förfogar över resurserna. Om dessa misslyckas med sitt rehabiliteringsansvar ska det inte gå ut över individen. Eventuella tidsgränser i försäkringen får inte vara för snäva och måste bygga på att arbetsgivaren och samhället har gjort vad de kan för att få individen tillbaka i arbete
De nya reglerna som gäller från 1 juli 2008 är:– Sänkt sjukpenning
– Hårdare regler bland annat en ökad risk att sägas upp efter 6 månaders sjukdom
– Svårt att få sjukpenning mer än ett år
– Arbetsgivarens ansvar för rehabilitering minskas

Kampen är viktigare än någonsin mina vänner!!!

Anna-Maria Forssell Mörk´s 1:a Majtal

Jag tänker prata om den borgerliga regeringens omvända Robin Hoodpolitik

Kamrater

Jag tänker prata om den borgerliga regeringens omvända Robin Hood politik mot de sjuka…

Den första juli kommer regeringens förslag om att ta bort begränsad sjukersättning att börja gälla.. Det är ett förslag som berör runt 100 000 människor. Det är människor som enligt regeringens sätt att se på det hela, är alldeles för friska, för att kunna få någon ersättning från sjukkassan, men egentligen är de här människorna alldeles för sjuka, för att kunna ta ett arbete…

Det här är en fullt medveten politik från regeringen, för att kunna vältra över kostnaderna för de sjuka till kommunerna och för att öka klyftorna mellan fattiga och rika… Regeringen skriver till o med i sin egen promemoria.. -Att sannolikt kommer en stor del av dem som inte passar in i systemet, d v s  de alldeles för sjuka att kunna ta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, att vara tvungna att söka ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten…

Samtidigt får de som har haft lyckan att vara frisk och ha ett arbete, mer i plånboken i form av sänkta skatter och jobblöneavdrag..

De som fortfarande kommer att kunna kvalificera sej till sjukpenning, kommer dock bara att kunna få ersättning för ett år, och i särskilda fall över ett år…Men då blir de genast straffade av sänkt ersättningsnivå…(75% är det tänkt…)

Det är nåt som drabbar kvinnor, för det är oftast de, som får sjukdomar som gör att man blir långtidssjuk….

Samtidigt satsar regeringen 400 miljoner på jämställdhetsarbete, men det är tydligen bara friska kvinnor det ska gälla! Inte de som haft oturen att bli sjuka…

Regeringen förslag är dåligt underbyggt, dåligt förberett och man har inte heller analyserat hur det påverkar andra delar av trygghetssystemet, situationen för de arbetsskadade har man inte alls tittat på osv…man kan räkna upp hur mycket som helst, som regeringen missat… men ändå tänker man genomföra det här…

Man påstår också att man gör allt för att öka sysselsättningen och minska utanförskapet, när man i själva verket har riktat in sej på att belöna rika privatpersoner och de sjuka skall ställas vid skampålen med ord om utanförskap och bidragsberoende.

Människor blir inte friskare av att ställas utan ersättning från den allmänna försäkringen, snarare tvärtom…och det regeringen håller på att göra, är att permanenta utanförskapet och öka klyftorna mellan fattiga och rika…
Tankarna går till Tyskland och 1930-talet där man såg det som helt rätt att undanta vissa grupper förmåner och utanförskapet sågs som riktigt för dessa grupper….

Kamrater! Är det så vi vill ha det?!

Vänsterpartiet vill återställa nivåerna, och se till att den som haft oturen att bli sjuk, ska ha en vettig levnadsnivå…inte behöva gå till socialen för att överleva..

Att den som haft oturen att bli sjuk, får den hjälp den behöver, för att kunna komma åter till arbetsmarknaden.

Att den som haft oturen att bli sjuk inte ska bli straffad, för något denne inte kunnat påverka..

Kamrater…Upp till kamp!