Psykiatrifrågor måste ventileras

Jag läser Birgitta Ahlgrens insändare i Ljusnan den 28 augusti och häpnar. Du menar väl inte på fullaste allvar att människor måste vara i obalans för att de angriper vården via insändare.
Jag har genom årens lopp läst massor med insändare, både ris och ros när det gäller vården, både den somatiska och den psykiatriska. Och jag hoppas innerligt att våra medborgare fortsätter med det. Att debattera eller uttrycka sig via insändare är ett sätt att väcka opinion och föra upp psykiatrifrågor på dagordningen, något som verkligen behövs. Psykiatri har alltid varit strykpojke och kommit i skymundan jämfört med den somatiska vården.

  

Du beskriver att psykiatrin har tagit ett jättekliv om man tittar historiskt, och det har du rätt i. Men det innebär inte att vi är i hamn. Mycket återstår att göra, det finns en förbättringspotential även inom den psykiatriska vården: Regeringens satsning på psykiatri och socialtjänst som initierades av Nationell psykiatrisamordning, ledd av Anders Milton, har följts upp av Socialstyrelsen som lämnat sin slutrapport till regeringen.

Den första frågan som ställdes var: Förbättrades övergripande planering och samverkan kring personer med behov av insatser från psykiatri och socialtjänst samtidigt och ökade personalens kompetens om just dessa grupper?
Svaret på frågan är definitivt ja.

Den andra frågan som ställdes var: Har satsningen lett till att personer med särskilt stora och sammansatta behov fått bättre insatser med högre kvalitet?
Svaret på den frågan har vi inte ännu. Projekten har så här långt ägnat mycket tid åt bedömning av nuläget och förberedelser av vidare insatser. Till exempel är det bara en mindre grupp personer som fått konkreta boende- och sysselsättningsinsatser. Antalet personer med psykiska funktionshinder som inte har något meningsfullt att göra på dagarna, är ensamma, saknar sammanhang och inte känner sig behövda har inte minskat nämnvärt genom satsningen.

Den tredje frågan som ställdes var: Har satsningen inneburit förändringar för psykiatrins patienter i stort?
Svaret på den frågan är tyvärr nej. Viktiga områden har knappast alls berörts av satsningen. Det gäller till exempel primärvårdens arbete med psykisk ohälsa, där en stor del av behandlingen sker. Det gäller också psykiatriska öppenvårdens innehåll, organisering och tillgänglighet, suicidprevention, psykisk ohälsa hos unga och psykisk ohälsa hos äldre.
 
De extra medlen har inte heller kommit åt övergripande systemfel. Inom psykiatrin finns ingen enhetlighet i diagnostik, behovsbedömning eller behandling. Bland annat på grund av att en gemensam kunskapsbas saknas. Forskningen inom psykiatrin har de senaste åren gjort flera viktiga landvinningar. Men det finns stora brister när det gäller kunskapen hos personalen om nya verksamma behandlingsmetoder och arbetssätt. Resurser saknas eller används ineffektivt.

Avslutningsvis så hoppas jag att mottot för landstingets psykiatri inte är det Birgitta avslutar sin insändare med som ett PS. "Att det är när man inte förstår som man tappar förståndet. Vid nervösa besvär, tänk mindre, arbeta, motionera mer." Jag hoppas och tror att landstinget psykiatri är mer utvecklad än så och att vi arbetar i enlighet med de riktlinjer som dragits upp.

Ann-Renée Forsström

Legitimerad sjuksköterska med vidareutbildning i psykiatri  

Landstingspolitiker för Vänsterpartiet                                                                     

Ledamot i landstingets styrgrupp för psykiatri                                                        

Ledamot i Bollnäs kommuns socialnämnd                                                                   

Ledamot i regionala etikprövningsnämnden i Uppsala                                            

Ledamot i styrelsen för RSMH

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommande evenemang
  1. Medlemsmöte

    december 11 @ 18:30 - 20:30
Senaste inläggen